Jag är så förkyld och det är så tråkigt! Ligger i soffan och tittar lite på OS-gymnastiken. Orkar inte ens sträcka mig efter min stickning som ligger på soffbordet framför mig...
Snart börjar skolan igen och jag tänker på det med både glädje, nervositet och stor beslutsångest. Den obligatoriska utlandspraktiken ställer till bekymmer för mig och jag vet inte hur jag skall göra. Klasskamraterna ska åka till Cuba och Senegal och jag är en riktig fegis som helst vill åka till Stavanger i Norge...Undrar om det bara är jag som har svårt för att åka ifrån mina barn i närmare två veckor. Vet att de kommer ha det bra med sin pappa men frågan är om jag mäktar med att vara borta så länge ifrån mina älskade pojkar. Vet fortfarnade inte hur jag ska göra och terminen och besluten närmar sig med stormsteg...
5 kommentarer:
Ja, det är inte lätt inte. Jag förtränger det helt enkelt. är ju van att vara borta från de andra två nu, men den lille... men, det är once in a life time för med tre barn lär man aldrig få chansen till en sån resa igen...
Förstår din ångest, men måste du vara borta i två veckor? Vi valde att BARA åka 10 dagar till Ghana eftersom en av oss hade "smått" och skrev dokumentationen hemma de andra dagarna. Det gick precis lika bra. Å andra sidan, vad är det som säger att det blir bättre VFU ju längra bort du åker?
Vill bara säga att Norge är vackert och har många garnaffärer...(och bra slöjd också för den delen!)
Vet att många har varit på Island och varit mycket nöjda med sin resa, kanske ett alternativ om man inte vill vara borta så länge. Det måste väl vara fler som inte kan vara borta så länge?! Man vill ju gärna ha sällskap.
Jag satsat på 10 dagar!! New york.. ska du med ;-) ??
Skicka en kommentar